Saturday 24th August 2019,
CK Sävast

Vuelta a Tenerife

Johan 30 december, 2012 Racer Kommentarer inaktiverade för Vuelta a Tenerife
Vuelta a Tenerife

Resereportage från Kent Nilsson:

I samband med julledigheten har jag ägnat några dagar åt att träna upp mig ordentligt inför mitt kommande år i CK Sävast-tröjan. Jag har varit på Teneriffa och för de som inte har besökt ön kan jag informera om att det är väldigt kuperat där. Förutom vulkanen Teide (som är Spaniens högsta berg med sina 3 718 meter över havet) finns mer eller mindre backar överallt. Därför blir medelhastigheten på träningspassen något lägre än vad man normalt är van med. Eller ganska så mycket lägre för att vara helt korrekt. Min snabbaste notering denna resa blev 26,4 km/tim, mycket tack vare att just detta pass ”enbart” innefattade 1 035 meter uppför. Så vill man träna på att cykla uppför och nedför är Teneriffa definitivt rätt ställe.

Personligen njuter jag av att klättra under lång tid och det är också rätt häftigt att köra nedför serpentiner i 70 knyck. Man bör dock vara försiktig med det sistnämnda. Det är lätt att missbedöma farten och väglaget kan snabbt skifta från perfekt till uselt. Därtill måste man självfallet även anpassa sig till vad andra trafikanter gör. Överlag visar dock de flesta öbor god hänsyn i trafiken, vilket det däremot kan vara lite si och så med när det gäller turisterna. Men sammantaget känner jag mig för det mesta trygg efter vägarna och jag tycker att ön är en bra plats att cykla på. Bättre backträning får man alltså leta efter.

Teneriffa i alla ära, men den i särklass mest minnesvärda upplevelsen under denna resa var ändå besöket på grannön La Gomera. Denna runda ö erbjuder fantastiska vyer och landskap samtidigt som vägarna är i det närmaste i helt perfekt skick. Den dag jag var där (en lördag) var det dessutom i princip helt bilfritt, vilket gjorde att jag kunde nyttja hela vägbanan när jag körde nedför serpentinerna. Det är en klar fördel om man vill köra fort och helt klart säkrare.

Den tur jag valde att ta gick nästan runt hela ön och mätte 86,6 km med 2 566 meter klättring inbakad på köpet. Ja, det är backigt även här. Jag tog mig i alla fall runt och hann till och med ta en smarrig carbonara nere i San Sebastián innan färjan gick tillbaka till Los Cristianos.

Den största fysiska ansträngningen blev däremot turen från Costa Adeje där jag bodde till fyren i Teno som ligger på den nordvästra spetsen av ön. Sträckan är knappt 12,5 mil tur och retur, men den väg jag valde att ta innebar hela 3 698 meter i uppförskörning. Det kan liknas med att cykla uppför Kebnekaise drygt 1,75 gånger. Förutom antalet höjdmeter var det dessutom riktigt brant på sina håll. Värst var ett parti från den lilla byn Masca upp mot Santiago del Teide. Sträckan är på 3,5 km och har en snittlutning på 12,7 procent. Bitvis är dock lutningen mer än 20 procent och då hade jag nytta av den 12-30 kassett som satt på hyrcykeln (jag hade 50/34 fram). Snittfarten för detta parti blev blygsamma 7,3 km/tim. Till mitt ”försvar” ska sägas att jag stannade och fotade vid ett flertal tillfällen. Utsikten var nämligen också helt magnifik efter denna sträcka.

En rolig händelse inträffade på självaste julafton. På morgonen kändes benen av någon anledning ganska pigga, vilket de sällan gör när man klättrar dag ut och dag in. Därför bestämde jag mig för att försöka sätta nytt tidsrekord uppför Teide. Det gick ganska bra upp till ca 1 200 höjdmeter, men sedan blev det tyngre och tyngre vartefter höjdmetrarna lades på hög. Lyckades trots detta sätta personligt rekord med 27 minuter jämfört med den notering jag hade vid ungefär samma tid förra året. Hur som helst. När jag hade några kilometer kvar till linbanan som är den högsta punkt man nå via bilväg blev jag omkörd av en cyklist. Det är inte så ofta jag blir det här så jag blev givetvis lite förvånad. Vid en närmare granskning visade det sig vara Yaroslav Popovych från RadioShack Nissan Trek. Denne cyklist har bland annat vunnit U23 VM och den vita ungdomströjan i Tour de France. Det var med andra ord en ganska bra rygg att ta när man försöker att slå rekord uppför Teide. Jag hakade därför på och lyckades hålla ut ända fram till dess det var dags att vika av mot linbanan. Det var dagens pulshöjare kan jag lova. Strax innan vägen delades körde jag upp jämsides med Popovych och flåsade, eller snarare väste fram ett ”Merry Christmas”. Han tog ut hörlurarna från öronen, log lite försiktigt och önskade mig detsamma. Men det stannar inte där när det gäller möten med professionella cyklister. Den sista dagen blev jag återigen omkörd och denna gång var det Ian Stannard och Ben Swift från Team Sky som var ute och tränade. Sådana ryggar möter man inte heller särskilt ofta så det var bara att haka på igen. Denna gång lyckades jag till och med få fram mobilen ur cykelväskan och ta några bilder. Hoppas att de inte såg det.

Jag följde också med dem några kilometer upp mot Granadilla då jag tyvärr var tvungen att börja bege mig hemåt igen. Cykeln skulle nämligen lämnas tillbaka till uthyraren. Så här i efterhand ångrar jag dock en sak. Varför spurtade jag inte om dem innan jag vek av i rondellen? Hur många amatörer/motionärer får egentligen chansen att spurta förbi den brittiska mästaren, även om det sker utanför tävling? Förra året var denne ingen mindre än Sir Bradley Wiggins. Nåväl, det kommer säkert fler chanser till den här typen av fånigheter för vuxna män.

Andra händelser som är värda att nämna är att jag krockade med en bil. Det gick bra. Lite skrubbsår och några blåmärken var allt. I närheten fanns dock en polisbil och efter diverse utredande erbjöd sig de vänliga konstaplarna att eskortera mig hem till hotellet. Det hade börjat skymma så jag tackade ja och hakade på polisbilen. Problemet var bara att de körde 45 km/tim och med blodet rinnande efter vänsterbenet blev min resa från Los Cristianos till Costa Adeje i rusningstrafik en ganska speciell upplevelse. Jag är nästan säker på att jag satte personligt rekord även på denna sträcka. Synd bara att jag hade slagit av min Garmin. Jag lyckades också få ett ekerbrott under den sista av de totalt tre turer som jag gjorde upp till Teide. Som tur var skedde detta vid ett av få korta partier uppför under tillbakafärden. Jag tvingades givetvis bryta passet och istället försöka ta mig ner de ca 2 000 höjdmetrarna till uthyrningsfirman i Playa de las Americas. Färden gick via tre spanska amigos som hjälpte mig lossa den trasiga ekern (och som knappt kunde någon engelska), via en tysk florist som av biologiska skäl inte har mycket att göra på vintern och därför har bosatt sig på Teneriffa (och som definitivt inte kunde någon engelska överhuvudtaget) till ett äldre brittiskt par och deras dotter som efter deras obligatoriska inmundigande av eftermiddagste, var vänliga nog att köra mig den sista biten fram till uthyrningsfirman (och de kunde föga förvånande prata bra engelska). Totalt tog det mig 4 timmar att ta mig hem och mellan turerna hann jag därtill även träffa en fransos (som kunde riktigt bra engelska och som ville prata berg i Tour de France, vilket alltid är trevligt) och en italienare som jag faktiskt redan hade stött på några dagar tidigare. Det var på julafton då jag bad honom att fota mig på toppen av Teide, strax efter urladdningen med Popovych.

Han berättade att jag där och då hade inspirerat honom att cykla uppför Teide, vilket han nu stolt hade gjort. Ja, så är livet när det är som bäst. Ett litet tekniskt missöde kan leda till en rad spännande möten. Det var väl ungefär allt av värde att skriva hem om. Jo en sak till. Så här vid årsskiftet kan jag med viss skräckblandad förvåning (och kanske också aktsam förtjusning) konstatera att Spanien tydligen är min hemmaplan. I alla fall när det gäller cykling utomhus. Under år 2012 har jag nämligen befunnit mig mer på de spanska vägarna än på de svenska (besökte även Mallis i april/maj). Den största andelen träningstid har beklagligt nog ägnats åt cykling inomhus (trainer och Arcus). Cykel blir lätt en inomhussport för oss som bor på de norra breddgraderna. Men så behöver det givetvis inte vara. Det finns många researrangörer som mer än gärna tar oss till spännande delar av världen. Teneriffa är en sådan plats och som jag, som sagt var, varmt kan rekommendera för cykling. Se bara till att komma dit hyfsat vältränad för pulsen kommer att skjuta i höjden likt Teides topp vare sig man vill det eller inte.

Próspero año nuevo! Kent Nilsson, Sävastcyklist från och med år 2013

Like this Article? Share it!

About The Author

Comments are closed.